Dela på facebook
Dela på google
Dela på twitter
Dela på linkedin

Idag den 4 maj började vi återuppta arbetet med den första romanen, efter en april som på många sätt varit den värsta någon av oss genomlevt. Första halvan av månaden försvann i feber, och återhämtningen under de gångna veckorna har gått segt. Själv har jag åstadkommit en ynka bokrecension för Aftonbladets räkning, det är allt. Den lilla energi vi haft har gått åt till att genomföra flytten från Kiruna ner till Jokkmokk och fixa i ordning lägenheten.

Här trivs vi i alla fall alldeles utmärkt. Lägenheten är en ljus, väl tilltagen tvåa mitt i stan, vilket räcker bra för oss. Nu börjar det likna vår ute så snart åker grillen fram.

Som alltid efter ett långt uppehåll har det känts oöverstigligt att börja skriva igen, och som alltid visade det sig genast vara roligare och lättare än man trott. Ju längre uppehåll, desto mer inbillar man sig att storyn inte håller, att man har gjort för lite research och så vidare. Som alltid smälter skräcken bort när man börjar redigera det man har och blir indragen – omhändertagen – av karaktärerna. Det är tack vare dem det går.

Nu får livet äntligen lite mening och struktur igen. Det är märkligt vad det behövs ett stort projekt för att det ska kännas som att tillvaron är på riktigt, men så har det verkligen blivit för min del. Jag älskar inte att skriva, men jag hatar så innerligt att låta bli.

/Thomas