Hur känns det att debutera?
31 oktober, 2020
Det är, av fullt förståeliga skäl, många som frågat mig hur det känns att debutera. Tekniskt sätt har jag ju inte riktigt gjort det förrän
För att vara född 1981 har jag hunnit leva fler liv än de flesta katter. Men jag har alltid landat på fötterna, även om jag slagit i hakan ibland. Jag har hamnat fel, jag har hittat rätt, jag har halkat snett, jag har haft det fett.
Lillasyster till åtta, storasyster till sex. Avlad av fan och hans moste – nej förlåt, två underbara gröna vågar-eftersläntrare som hamnat på norra Öland där de byggde ett hem och en familj. Vi har alla haft en tendens att röra på oss, och på det skyller jag både vårt sibiriska och tyska blod. Med rötter i Tjeljabinsk, Sovjetunionens trakorhuvudstad, må jag se lite robust ut, men jag puttrar mig igenom mig det mesta med hjälp av lite kärlek och en del ståltråd.
När jag inte prokrastinerar inför skrivandet lagar jag mat, bakar bröd, gör misslyckade hudvårdsprodukter och rätt bra tvål. Eller läser något fullkomligt meningslöst om strängteorin, renfettets förtvålningstal eller valfri wikipediatext om psykedeliska svampar.
När jag är full talar jag hjälplig georgiska, tyska, nederländska och perfekt internatskoleengelska. Inget av det har jag någonsin nytta av, så jag ville att det skulle stå med här, eftersom den här texten är det närmaste jag kommit ett CV.
Jag har varit matbloggare (och vunnit massa priser), kock (och lagat massa mat) och kulturskribent (där jag aldrig kommer vinna ett pris eftersom jag har gjort det till en dygd att reta upp precis alla som skulle kunna tänkas ge mig ett, då jag varken vill åka till Stockholm eller stå på en scen eller få några blommor).
Det är, av fullt förståeliga skäl, många som frågat mig hur det känns att debutera. Tekniskt sätt har jag ju inte riktigt gjort det förrän
Min mormor Olga hatade Sverige. Hon hade haft det roligare i Tjeljabinsk – på den tiden det inte var en traktorfabriksstad, utan ett kulturellt centrum
Publicerad i Aftonbladet Kultur 21 mars 2020 Det slår mig först när jag står med mina ömsint utvalda höghalsade tröjor – de jag hoppas ska få
Publicerad i SvD Kultur 15 mars 2020 Jag tröstar en 21-årig man jag lärt känna på Instagram (jo, jag är där igen) – en man
Publicerad i SvD Kultur 2 mars 2020 Tidigt i höstas kom nyheten om att Gwyneth Paltrows glamhälsokostkoncept Goop skulle bli tv-serie. Jag kastade mig på
Publicerad i SvD Kultur på Under strecket 28 februari 2020 Per Huuvas kokbok ”Aitta” är föredömligt rakt och enkelt skriven. Så varför, varför står jag
Publicerad 27 februari 2020 Jag har gråtit mycket på senare tid. Vi kan väl kalla det ”labilitet”, eftersom det här ändå ska handla om de
Publicerad i SvD Kultur 26 februari 2020 Eftersom Josefin Holmström skriver i samma tidning – och i samma format – som jag, borde hon vara medveten om
Publicerad i SvD Kultur 19 februari 2020 Vet ni vad en dislokation är? Det visste lappfogden i Luleå, som 1931 skrev så här: ”Emellertid kan
Publicerad i SvD Kultur 16 januari 2020 Procenten varierar lite beroende på vilken internetkälla man rådfrågar. Men den oftast återkommande siffran är att ungefär hälften
Publicerad i SvD Kultur 12 februari 2020 Det är en varm dag när Greta Thunberg talar på Jokkmokks marknad. Jag svettas i understället. När 17-åringens
Publicerad i SvD Kultur 2 februari 2020 Vill man skapa härligt obekväm stämning på en kulturfest är mitt bästa råd att vänta tills allas halsar
Publicerad i SvD Kultur 19 januari 2020 Vad är egentligen kvalitet inom litteraturen? Som vanligt när Daniel Sjölin gasar igång på en fråga blir läsningen underhållande, även